Ansvaret ligger inte bara hos mig

Jag har flera gånger fått höra att jag behöver öppna mig för människor, för de som står mig nära. Ärligt förklara hur jag mår och inte lämna det ansvaret åt bloggen. Som det är nu får de som står mig nära veta det mesta om hur jag mår genom att läsa här. För mig är det skönt, enkelt, mycket behagligare än att behöva använda min röst. 

Jag har länge känt att ansvaret ligger hos mig, att det är jag som måste se till att jag öppnar mig. 

Men för att jag faktiskt skall kunna öppna mig på annat sätt än via skrift krävs det en hel del av min omgivning, hela ansvaret ligger inte hos mig. Om jag skall berätta för någon om mina känslor måste jag känna mig trygg. Och validerad. Personen eller personerna måste själva se till att visa för mig att de verkligen är intresserade av att veta hur det ligger till, både genom deras kroppsspråk och genom deras röstläge. Om jag inte känner mig trygg och validerad kommer ingenting av större vikt ur min mun. 

Ofta när jag umgås med människor känner jag mig överflödig och det är ytterst sällan det känns som att vad jag har att säga faktiskt är av vikt. Det gäller inte bara mina känslor. Lika ofta handlar det om mina åsikter och tankar gällande diverse saker. När jag är med min familj känns det större delen av tiden som att ingen egentligen lyssnar på mig, att ingen orkar ta in vad jag har att säga, att ingen tar mig på allvar. Med vänner känns det ofta som att mina åsikter är helt åt helvete om jag jämför med deras och att de ytterst sällan faktiskt klarar av att ta in, och hantera, hur jag känner längst där inne. Jag klandrar dem inte, och det behöver heller inte vara så, men det är så jag känner och det är min verklighet.

Jag försöker bättre mig, försöker svara ärligt när någon frågar hur jag mår istället för att vifta bort frågan och svara att allting är okej, men det funkar inte om det bara är jag som anstränger mig. Mina erfarenheter säger mig att ingenting jag har att berätta spelar någon som helst roll och att bryta vanor och beteenden är något av det absolut svåraste som finns.