Nånting jag tänkt på länge är det här med tro och respekt för de troende. Som ni redan vet hade jag en kristen uppväxt som satte sina spår i mig och det tog många år som Wiccan innan jag kunde se mig själv som religiös. Religiös betydde för mig samma sak som att vara kristen och större delen av mina tonår spenderade jag med ett intensivt förakt för kristendomen och större delen av de kristna.
Jag har flera så kallade vänner på Facebook som uppdaterar nedvärderande texter om folk som är troende. Mycket tjat om att de inte står ut med främst kristnas behov av att trycka upp sin tro i andras ansikten. De tycks känna sig kloka som attan när de poängterar att det minsann inte finns några vetenskapliga bevis på att Gud/änglar/whatever finns.
Personligen har jag aldrig varit med om att nån kört upp sin tro i mitt ansikte, förutom dessa personer som tror så innerligt på vetenskap. Misstolka mig inte, vetenskap är vetenskap och jag har all respekt för den, men att leva sitt liv enbart efter vad som finns vetenskapligt bevisat låter i mina öron jävligt tråkigt, torrt. Varför anser dessa vetenskapstörstande människor att de har mer rätt att tjata om det de tror på än vad de religiösa har att tjata om sin tro? Och väldigt ofta är de otroligt nedlåtande, som om de anser oss med en tro vara mindre intelligenta än vad de är.
Jag är definitivt öppen med min tro, men jag drar mig för att prata om den med människor, oavsett om de själva är religiösa eller ej. Tro är för mig nånting högst personligt och nånting som absolut aldrig får invalideras. Att jag har min tro gör mitt liv så väldigt mycket rikare. Tryggare. Det ger en mening. När livet är tungt, när nånting tufft och jobbigt händer, står jag ändå trygg i min tro att det är ett sätt för Gudomen att hjälpa mig att bli starkare. Jag blir utsatt för test för att kunna växa, nå en högre nivå, utvecklas som människa.
Och dessutom - det finns inga vetenskapliga bevis för att gudar, andar och så vidare inte finns.
- mana
http://sv.wikipedia.org/wiki/Russells_tekanna
SvaraRaderaSå länge man inte har bevisat att någonting finns, kan man inte motbevisa att någonting inte finns. :) (Därför finns det tron på spaghettimonstret :P )
Jag respekterar att du tror :) Men jag kan inte acceptera det du tror på. Det finns en skillnad där. Och det är det som många ateister gör. Det skall aldrig bli personliga angrepp, utan ett ifrågasättande av det religiösa människor egentligen tror på. Så jag tror inte att någon invaliderar just dig, de invaliderar det du tror på.
Vari ligger skillnaden? Och det är egentligen skit samma. Vad jag ville få fram i min text är dubbelmoralen hos många ateister - de får köra upp sin tro på vetenskap i de troendes fejs, men de troende får inte göra detsamma. Och varför skall folk ens försöka bevisa att sånt vissa tror på inte finns? Vad spelar det för roll för nån annan vad jag tror på? Jag ifrågasätter inte ateister och förväntar mig samma bemötande tillbaka. Och vad är det med min tro som du inte kan acceptera? Jag accepterar att du inte tror på samma som jag tror på, varför kan inte du göra detsamma?
RaderaBtw. Wikipediatexten upplevdes av mig väldigt invaliderande i sammanhanget. Det känns som ett förlöjligande av att jag är troende.
Så - vad jag vill ha sagt är helt enkelt att jag inte anser att andra har nån rätt att ifrågasätta min tro. Det finns idioter inom alla grupperingar i världen, men de symboliserar inte hela gruppens åsikter.