Nolltolerans

För några dagar sen var jag otröstlig. Vaknade med en underlig känsla i kroppen och under morgonpromenaden med hundarna började jag gråta. En stilla gråt som intensifierades så fort jag kom innanför dörren. De följande fyra, fem timmarna låg jag i soffan och grät. Ögonen svullnade upp och när jag mötte Sofia efter jobbet skämdes jag för att gå ut.



(Av nån anledning fick jag för mig att ta ett kort medan jag grät.)

När vi kom in började jag tala. Emellanåt rann orden ur mig, och ibland tog det lång tid att formulera skräcken jag kände inombords. Det var ingenting speciellt som hade hänt men jag var övertygad om att hon skulle lämna mig. Kanske hade jag haft nån dröm under natten, kanske var det bara nånting jag burit inom mig länge som behövde komma ut.

Resultatet av alla tårar och ord är detta: NOLLTOLERANS. Nolltolerans för alkohol. Jag kan rada upp en jävla massa dumma saker jag gjort, alla på grund av alkohol eller piller. Det har varit otrohet, självmordsförsök, hot, slag etcetera. Saker som jag skäms över, fortfarande efter alla dessa år, och som där och då, när jag talade med Sofia, fick mig att känna mig helt och fullt ut värdelös som människa. Efter att jag slutade självskada hade jag två återfall. Båda gångerna på grund av alkohol. Nästan allt idiotiskt jag gjort beror på alkohol.

Jag dricker inte längre. Sist jag var påverkad var på nyår och jag vet inte ens om jag verkligen var påverkad. Sen dess har jag druckit en halv tvååtta vid två tillfällen. Låter bra, va? Absolut, men jag vet också hur bräcklig jag är. Om nån dricker i min närhet vill jag genast ha och när jag väl börjat är det ofta omöjligt att sluta.
Därför är det nolltolerans från och med nu. Ingen alkohol kommer in i lägenheten och jag kommer inte vara med när andra dricker, oavsett om det är folköl eller starksprit. Det kommer säkerligen innebära stunder av ensamhet då jag annars inte skulle behöva vara ensam, men det allra viktigaste för mig är att jag sätter mig själv först. Jag kan inte vara till hjälp för nån annan om jag inte tar hand om mig och själv mår okej.