Upp och ned och en kropp som inte hänger med i svängarna

Fredag

Kami låg och njöt av solen innan vi gick och mötte Bennie

Efter torsdagens kaos bestämde sig Bennie för att komma hit tidigt i fredags. Jag och hundarna mötte henne vid bussen och vi hann inte mer än komma hem förrän vi packade en tygkasse med välbehövliga saker (block, penna, högtalare till telefon, cigg och massa vatten) och begav oss ut.

Vi satte oss vid bäcken, slog på musik och började jobba med boken. (Bok nummer 1, När ingen ser, får ligga och vila ett tag. Vi är klara med andra versionen och planerar att börja bearbeta den på nytt om ett tag). Fantastisk omgivning, värme, bra musik, produktivitet och Bennie. Ångesten från dagen innan förvandlades till nån form av hysterisk glädje. Hela dagen skrattade jag åt minsta lilla sak och glädjen var nästan lika jobbig den, som ångesten varit dagen innan. Starka överväldigande känslor är alltid jobbiga, oavsett om det är så kallat positiva känslor eller negativa.

Vi satt ute och arbetade med boken i lite mer än två timmar. Vi var tvungna att dra hem igen då Bennie höll på att kissa ned sig och jag var tvungen att ta medicin.

Vi satte oss på balkongen och drack saft och rökte cigg medan vi väntade på Sofia. Otroligt avkopplande.

Min plan var att ta ett kort på B och S, lägga upp den på Instagram och skriva Jag älskar de här två, men som ni ser på bilden såg de båda ut att vilja mörda mig så jag fick skippa texten.

På kvällen kom Johan och åt glass med oss vid bäcken. När han tog bilen hem gick vi tre till närmsta pizzeria och köpte mat och tog med oss hem.

Lördag

Lördagen började ganska jobbigt. Johan ställde in planen att se på Eurovision med oss tre och Erika och Robin, och besvikelsen förvandlades snabbt till självförakt. Det gick så otroligt fort, tog bara nån minut. Från besvikelse gick jag till att bli irriterad på mig själv för att jag har så svårt att hantera besvikelser och ändringar av planer. Efter det blev jag ilsken, främst mot mig själv för att jag är så jävla svår hela tiden. Ilskan förvandlades till äckel och jag hamnade framför spegeln där jag inspekterade mig själv och äcklades över både det jag såg på utsidan och det jag kände på insidan. 

På eftermiddagen kom mina föräldrar hit. De hade köpt en platteve och chocken jag kände då är fortfarande väldigt stark. Jag trodde att de bara ville hit och hälsa på och istället kom de släpandes med en stor jävla teve! Helt fantastiskt! <3

Erika och Robin kom hit på kvällen och såg på Eurovision med oss och kvällen slutade betydligt bättre än den började. Det blev en skön kväll, utan komplikationer och ångest. 

Nu

Jag mår bättre nu, känns som att jag är på rätt väg, men min kropp hänger inte med. Igår somnade jag mitt på dagen, sov i över två timmar och höll på att falla ihop när Sofia och jag cyklade till Rusta. Resten av dagen spenderade jag i soffan med massa avsnitt av Pretty little liars och The lying game. Idag känner jag mig lugn (klarade av att SITTA ute på balkongen och röka!) och väntar på att Bennie ska komma hit så vi kan fortsätta planera bok nummer två.