2012-04-18

Hur kan ni vara emot en pridefestival i Örebro?

Örebro kommer i år har en egen pridefestival. Min första tanke när jag läste om det på na.se var att det är bra och naiv som jag trots allt är trodde jag att Örebroarna skulle hålla med mig. Sedan klickade jag mig in på kommentarerna och läste kommentar efter kommentar om hur illa skribenterna tycker att det faktiskt är.
En person hävdar att alla människor är lika mycket värda men att hen inte förstår HBTQ-personers behov av att visa upp sig och säger att en straight-festival inte skulle få alls samma respons från kommunen.

Vissa av kommentarerna, som den jag skrev om ovan, är riktigt skrämmande. De visar på att personerna bakom texterna inte har den minsta lilla aning om varför en pridefestival behövs. Fastän många hävdar motsatsen så blir HBTQ-personer fortfarande alldeles för ofta behandlade orättvist. Personligen har jag inte varit med om någonting värre än en gammal gubbe som stirrade äcklat på mig och Sofia när vi pussades, men jag är inte så pass naiv att jag tror att detsamma gäller för alla.
Kommunstyrelse ordförande i Örebro, Lena Baastad, anser det viktigt för Örebro att HBTQ-frågorna lyfts fram och toleransnivån ökar - och är det inte precis det pride handlar om? Ett folk som enar sig, oavsett sexualitet, och visar öppet att de inte går med på någon diskriminering och att människors sexualitet inte spelar någon roll - att vi alla skall få vara precis just de vi är.

Kommentarerna under artikeln visar tydligt hur låg toleransnivån är. Och jag har en vän som hävdar att HBTQ-personer är lika mycket värda som alla andra så länge de inte kör upp sin kärlek i hens ansikte. Toleransnivån är långt ifrån där den skulle behöva vara och att det ens finns ett behov av att kalla det toleransnivå är riktigt illa.

Studier från både Sverige och USA visar att HBTQ-personer oftare har självmordstankar än jämnåriga heterosexuella. 19 procent av de tillfrågade i den svenska undersökningen hade utsatts för våld i sitt hem pga sin läggning.* Är det okej? Visar det på tolerans? Att det inte behövs en pridefestival? Är de där 19 procenten inte värda vårat stöd?

Och pride handlar ändå inte bara om allvar. Det är en chans för alla människor som vill, att enas i en enda stor fest och fira kärleken. Inte bara kärleken mellan HBTQ-personer, utan kärleken mellan alla. Hur kan det vara så svårt att ställa sig bakom?


* Aprilnummret av Modern Psykologi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar