2012-06-26

Jag känner mig handfallen

Jag har stunder då jag känner riktig lycka. Oftast kortare stunder, men de finns ändå där och de stunderna är värda mer än vad ord kan beskriva. Och så har jag stunder som denna, då jag känner att jag BORDE vara lycklig. Jag sitter på balkongen. Nyduschad med kläder som jag både trivs i och som är snygga. Det är drygt tjugo grader ute och ingen jobbig sol i mina ögon - och heller inget enerverande regn som vägrar ge med sig. Röker en cigg och bloggar från en dator jag lånat av min bror och som är tusen gånger bättre än min hemska dator. Jag har en fin flickvän som sitter vid datorn och spelar Sims och två hundar som nöjt ligger utslagna i lägenheten och är tysta. Varför känner jag då ett obehag inombords? Varför känns det som att jag inte riktigt kan koppla av? Ta djupa andetag och njuta av dagen.

Jag vet att ordet borde behöver strykas ur både mitt vokabulär och mitt liv. Medvetenheten om det är stark, påtaglig, och ändå känner jag mig handfallen. Vet inte hur det skall gå till. Vad det är som krävs av mig.

Imorgon har jag min sista session innan terapeut K går på semester. Fem långa veckor utan måsten med andra ord. Nej förresten, det stämmer inte riktigt. Jag måste fortfarande jobba på som bara fan med all exponering för om jag slutar, ens för en liten stund, tar jag flertalet steg tillbaka och just precis så kommer det vara i hela mitt liv. Jag kommer alltid behöva kämpa och utmana mig själv för att inte falla tillbaka in i gamla, destruktiva mönster. Just nu känns det faktumet överväldigandet jobbigt.

Jag skall skriva en lista. En noggrann lista fylld med alla de saker jag behöver fortsätta jobba med även under ledigheten. Listan skall också fyllas med sådant som ökar min självrespekt och min självkänsla. Saker som får mig att känna mig kompetent. Det blir min uppgift idag så jag kan ta med mig listan till terapeut K och vi tillsammans kan gå igenom den. Lägga till vissa saker och kanske ta bort andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar