Det är okej att inte må bra - världen går inte under för det och jag kommer inte bli lämnad

Det krävs så lite för att jag skall sjunka. Jag är förtvivlat trött på att mina känsloexplosioner blir till en tung sten i bröstet som får mig att tryckas ned under ytan. Minsta lilla grej och jag faller mot botten.
Jag behöver bli bättre på att ta hand om mig själv och även ägna mig åt självvalidering. Istället för att spendera timmar eller dagar eller veckor med att analysera mig själv och mitt beteende och klandra minsta lilla grej jag gör som tycks vara felaktig i andras ögon behöver jag validera mig själv. Men viktigast av allt - jag måste få in i min skalle att jag har all rätt i världen att vara den jag är. Hela tiden känns det som att jag behöver förändra mig. Oftast är jag ärlig när folk frågar mig saker vilket alltför ofta leder till besvikelser från andra personer vilket i sin tur leder till mitt självanalyserande/ den mentala knivhuggningen av mig själv. Jag är okej som jag är och jag har samma rätt som alla andra att vara mig själv. 


När jag vaknade imorse ville jag bara somna om. Jag var bitter och ledsen och ville sova bort dagen. Istället placerade jag min röv i soffan och glodde på massa avsnitt av The Hills. Det finns nästan ingenting bättre för mig att se på när jag behöver komma ifrån mig själv och mitt självdömande. Tillslut fick jag dock nog och Sofia var en ängel och följde med mig ut på en långpromenad med hundarna. Hon ställer alltid upp när jag mår dåligt och det är ovärderligt. Långpromenader tycks alltid lätta upp tyngden i mitt bröst. Dels är det skönt att röra på mig men framför allt det är det fantastiskt att se på hundarna. Att få se hur lyckliga de är när de kutar runt och nosar i minsta lilla vrå. 

Kiba fick för sig att kasta sig ned i Svartån och vi stannade till en stund och lät honom leka av sig i vattnet. Han är en jävel på att finna pinnar i vatten.

Det blev några rejäla plask ned i det skitiga vattnet.

Kami höll sig på land hela tiden dock. Han avskyr att bli blöt.

Förutom promenaden har jag inte gjort någonting vettigt idag. Och det är okej. Det är okej att spendera vissa dagar med att bara existera. Det är okej att jag är ledsen och det är okej att det trycker över bröstet. Det är okej. Jag har all rätt i världen att må som jag mår. 


Sofia ligger i soffan och halvslumrar med hundarna nu. Jag skall ta och joina dem och se på ett avsnitt av Sons och fortsätta med det jag gjort hela helgen - armband.