Och jag mår bra av att det händer saker. Det har bara gått en enda dag med plugg och mitt sinne är redan inne i en helt annan... stämning kanske. Egentligen står det på internet att terminen startar nästa vecka, men eftersom all fakta som behövs till samhällskunskapen redan ligger ute på nätet har jag inte kunnat hålla mig ifrån det. Igår strukturerade jag upp allting så jag skall bli klar med första diskussionsuppgiften i bra tid. Ingen stress här alltså.
Infon om behövs till engelskan finns dock inte än och det kliar i min kropp efter att få sätta igång. Kämpa på. Jobba för ett bra betyg.
Hela dagen har varit bra och som vanligt när jag mår bra lyckas jag inbilla mig att det aldrig någonsin kommer bli sämre igen. På ett sätt, eller kanske flera, är det säkert bra, men det är också negativt. Det bidrar till att smällarna blir starkare när de återkommer, och återkommer - det gör de.
När jag är på bra humör kan jag inte få nog. Jag påbörjar ständigt nya böcker att läsa och har i alla fall tio till femton böcker som ligger halvlästa runtom i lägenheten. Behovet av att läsa växer samtidigt som det finns tusen saker till jag vill göra. Plugga mera, öva med hundarna, städa lägenheten, skriva milslånga brev, måla tavlor och teckna och umgås med vänner och läsa miljoner olika bloggar. Jag tar alltid åt mig för mycket när glädjen tar över, och sedan, när det går sämre igen, då tappar jag allt och det känns som att mörkret aldrig kommer skingras.
Ändå börjar jag vänja mig. Det här är mitt liv och den känslomässiga bergochdalbanan kommer alltid att finnas där. Det är över ett år sedan jag blev av med min borderline-diagnos, men den kommer trots det alltid finnas kvar inom mig. Lite mer hanterbar för varje år som går. Det är så det är och jag kan inte göra annat än att acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar