Jag beter mig som att jag vill må dåligt - och det vill jag ju inte

Jag mår betydligt bättre efter en dag och kväll med min flickvän och fina vänner. Betydligt bättre och tomheten har minskat en del. Men jag vet också att jag behöver ta tag i det som får mig att må dåligt. Jag är tacksam att dessa fyra personer hjälpt mig att må bättre, men i mina ögon är det inte okej att det krävs andra människor för att min nedstämdhet skall ge vika för ett tag. Jag måste ta mig in i mig själv för att finna ut vad jag behöver göra för att inte hamna i dessa svackor. Jag vet sedan tidigare hur viktigt det är för mig med rutiner och rutiner har jag inte haft sedan början av sommaren. Ständigt är jag medveten om det och ändå tillåter jag mig själv att fullkomligt strunta i det. Varför?

En sak jag behöver ge mer tid till är sådant som jag mår bra av. Måla, teckna, skriva brev, blogga, skriva fiktivt, leka med hundarna, träna med hundarna, ta hand om mitt hem och ta hand om mig själv, både på insidan och utsidan. Det är en lista med ganska många saker och ändå faller jag så lätt in i passivitet. Hur går det till? Jag har lösningen precis framför mig och ändå lyckas jag ignorera den. Jag beter mig som att jag vill må dåligt - och det vill jag ju inte. Jag vill må bra. Vill känna mig stark och säker i mig själv och kompetent.
Hur kan det vara så svårt?