Och det är faktiskt ganska mäktigt att jag börjat visa hänsyn till andra

Det finns två situationer då jag dömer mig själv och andra som mest; när jag är ute med hundarna på morgonen och strax därefter och när jag känner mig exponerad och stressad.
När jag vaknade idag kände jag mig inte dömande alls, och jag var ganska imponerad. Såg det som ett framsteg. Så gick jag ut med hundarna och dömandena började hagla redan innan jag gått utanför lägenheten. Jag skäms över att erkänna vad jag dömer för det är oftast helt ologiskt. Skall jag berätta det här? Öppna mig så mycket som jag gjorde tidigare?

När jag bloggade innan jag började DBT och innan DBT fått ett fäste i mig fanns det inga gränser. Ofta bloggade jag i affekt. Brydde mig inte om hur andra skulle reagerar och brydde mig ännu mindre om sitsen jag satte mig själv i. Att vara helt öppen i en blogg ökar på sårbarheterna drastiskt, oavsett om det är en blogg som är läst av få personer eller många. En anledning till att jag inte bloggar alls så mycket längre är för att jag dels har satt upp gränser för mig själv och främst för att jag inte vet var de gränserna går. Hur sårbar är jag beredd att göra mig själv för att förmedla vad jag går och gått igenom?

En annan skillnad är att jag numera har vänner. Riktiga vänner som bryr sig. Jag vill inte göra dem upprörda. Och mina föräldrar har sedan några månader börjat läsa min blogg och inte heller dem vill jag göra upprörda. Det handlar inte så mycket om vad jag gör utan snarare om vad jag känner. Hur jag reagerar i vissa situationer. Min höga känslighet gör att jag reagerar starkt på sådant som de flesta andra inte ägnar en tanke. Dessa reaktioner kan med största säkerhet såra de människor som står mig närmast. 

Jag behöver gå igenom gränserna med mig själv. Fråga mig själv vad jag tycker är okej och vad som inte är det. Jag skulle också behöva gå igenom det med de som står mig närmast. Fråga dem vad som är okej att jag skriver. Min blogg är en ytterst nödvändig ventilation för mig, men jag vill inte ventilera mig själv på bekostnad av folk jag bryr mig om, tycker om och respekterar.