Jag älskar mina morgnar. Vardagsmorgnar. Speciellt om jag kommer upp så tidigt att det fortfarande är mörkt ute. Ljudet av kaffebryggaren. Hundarnas stora blickar medan jag tar ut kaffefiltret ur skåpet - de vet ju att deras tuggpinnar ligger i samma skåp, precis som de vet att de får varsin pinne precis innan jag slår igång bryggaren. Deras smaskande och hur Kami alltid slickar på filten, ivrigt sökande med tungan efter kvarblivna bitar när tuggpinnen är uppäten.
Långa sköna morgnar utan stress.
Och jag älskar vardagarna mycket mer än vad jag älskar helgerna. Rutinerna. Tystnaden. Timmar av städning medan jag lyssnar på gamla program med Cissi Wallin. När ett brev eller två träffar hallmattan. Röka en cigg medan jag läser igenom orden nedprintade av en brevvän jag värderar lika högt som en vän jag träffar regelbundet. För det är ju nästan så, vi träffas nästan. Orden som säger så mycket mer när de är nedskrivna än när de är talade.
Det är söndag, och jag njuter, men jag känner också en glädje för morgondagen. Jag hade en fantastisk kväll igår. Julbord hemma hos farmor och farfar och en massa mys med min brorson som jag redan älskar som om jag känt honom hela livet. Skratt så det värker i magen i bilen när bror och Natta skjutsade hem mig och Sofia. Prata stickning med farmor, berätta för farfar hur söt han är, se mina föräldrars stolta blickar och kärleken i deras ögon när de tittar på sitt barnbarn. Vincents tysta skratt och breda leenden.
Och några timmar framför en dålig film med Bennie, virkandes på en nalle.
Och ikväll blir det Solsidan med Sofia och några avsnitt av Greys och om jag har tur lyckas jag övertala henne att beställa pizza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar