Det är en jävla tur att Sofia kan validera mig. Att hon har förståelse för både styrkan i mina känslor och att de stannar längre än för personer utan min problematik.
Vi kom precis in efter en promenad med hundarna. På med flexikoppel, redo att leka med dem. Vi hann inte komma särskilt långt förrän en person med hund vände sig och började gå emot oss.
Jag gick iväg en bit med Kami, lite avstånd är väldigt bra i kampen om att hålla honom lugn, och Sofia fortsatte längs vägen. Det visade sig att människan med hunden är en bekant till Sofia och hen stannade och pratade.
Kiba blev som vanligt livrädd. Svansen längs med magen och han morrade till för att säga till hen och hunden att hålla sig på avstånd.
"Men shiiiiit så aggressiv" säger människan.
Jag kände omedelbart reaktionen i min kropp. Ilskan att en människa som aldrig träffat mina hundar dömer ut en av dem så totalt. Och att påstå att han var så jävla aggressiv är skrattretande absurt. Det behövs inte mycket kunskap om hundpsykologi för att förstå, och också se, hans rädsla.
"Hen är i alla fall jättesnäll" fortsatte hen och syftade på sin hund.
Resten av promenaden bearbetade jag mötet. Ilskan var stark som fan. Ilskan att människor så lätt dömer andra. Inte bara djur utan även människor. Hen avfärdade Kiba som aggressiv utan att egentligen veta nånting om honom. När han inte är rädd går det inte att finna en hund som är snällare. Vi människor reagerar också när vi är rädda, antingen med aggressivitet eller genom att dra oss tillbaka.
Om Sofia istället hade invaliderat mig under resten av promenaden, om hon exempelvis sagt; "Men lugna dig nu, så illa var det inte," då hade mina känslor ökat på ännu mer och bidragit till ännu mer obehag för mig.
Nu är jag istället lugn. Hon lyssnade på mig, validerade mina känslor och sa att hon också blev irriterad och hon förminskade inte mina känslor på minsta sätt.
Invalidering har varit en stor del av min vardag så länge jag kan minnas. Det är självklart att Sofia, mina föräldrar och Bennie ibland råkar invalidera, precis som jag själv kan göra det, men det löser sig genom respekt och förståelse. Är det nånting jag har svårt att hantera, och acceptera, så är det när människor invaliderar. Invalidering leder till ökade känslor, det blir svårare för mig att finna färdigheter att använda och jag riskerar att ta till gamla beteenden. Aggression, självdestruktivitet, isolation, hot.
Är det nånting omvärlden behöver kunskap i så är det validering. Det skulle lösa så mycket för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar