Det är skönt. Idag är skönt. En skön dag. Fin dag. Nykterhet är vackert. Sofia dricker ytterst sällan alkohol. Säger att hon är för gammal för det, att det är för jobbigt att må skumt en hel dag efteråt. Hon drack inte igår heller. Erika och Robin tyckte att hon var tråkig, tråkig som inte ens ville dricka på nyår. Jag förstår dem, men jag förstår också Sofia och jag är glad för det. Hennes avhållsamhet gör det lättare för mig, nu när jag känner att alkoholen har spelat ut sin roll. Det känns inte värt det längre. Det ger några timmar av ro men sedan är det bara obehag. Obehag som kan vara i dagar. Jag drack inte ens fyra folkisar igår. Kände ingenting och idag vaknade jag upp glad. Det spelar liksom ingen roll om jag bara skulle bli lite påverkad, det ger mig fortfarande obehag.
Och jag tänker på den typiske svensken, som tycks känna sig tvingad att dricka för att ha kul. Det är hemskt. Visst funkar det så för mig också. Enda gången jag kan koppla av till hundra procent och slippa oron är när jag dricker. Det är enda gången jag helt och fullt kan vara mig själv, i alla fall en social del av mig själv. Egentligen är jag nog inte speciellt social. Misstolka mig inte - det är kul att träffa människor. Skönt. Men också otroligt ansträngande. Jag känner fortfarande att jag måste hålla koll på mig själv, överväga mina ord, se till att inte reagera för starkt, varken när det gäller så kallat positiva och negativa känslor. Det är bara med Sofia och Bennie som jag vågar släppa kontrollen och ger känslorna fritt spelrum. Och den där kontrollen tar på krafterna. Kanske skulle jag må bättre av sociala situationer om jag tillät mig själv att vara ocencurerad. Antagligen är det så. Men det går inte. Inte än. Kanske aldrig.
Egentligen är jag nog mest bara en tråkig person som mår bäst i tystnad, då jag kan läsa, måla, rita, skriva och bara umgås med hundarna. Gosa med Sofia. Jag trivs när det är tyst och lugnt, när ingenting annat än hundarna pockar på min uppmärksamhet.
- mana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar