De skällande hundarna - och käringar som älskar att döma

Människor.
Kära
härliga
underbara
fina
Människor.

Jag mötte Sofia vid bussen. Glada, svansviftande hundar. Hon gick in till kiosken för att fylla på sitt busskort och jag stod själv där utanför med hundarna. En snubbe närmade sig med sin hund på trottoaren där jag stod och jag hann inte gå undan med dem innan han var precis vid mig. Kiba började morra och Kami började skälla, men jag lyckades lugna ned dem relativt fort. Fick dem att sitta och jag såg till att andas djupt. Inte skämmas. Inte stressa upp mig.
Det gick bra.

När Sofia kom ut igen gick vi över vägen och började gå mot affären. Jag fick syn på två tanter framför oss och sa till Sofia; "De där kommer vilja hälsa på hundarna."
Vi hann inte ta många steg förrän de började prata.
"Är det de där som skäller så mycket?"
Jag sa ingenting men Sofia svarade lite tveksamt att ja, det kanske det är.
Jag höll mig i bakgrunden med Kami eftersom han redan var upptriggad. Tanterna stirrade på Kiba och frågade varför han morrar. Sakligt förklarade hon att han är rädd och att han slutar om de bara slutar stirra. Det gjorde de dock inte.
"Varför blev han så?" frågade samma tant igen (den enda av dem som tycktes tala).
"Han blev tagen från sin mamma när han var alldeles för liten."
"Ja, men det där är ju inte normalt" får tanten ur sig.
Jag förstod att det bästa jag kunde göra var att gå därifrån. När människor är otrevliga, och speciellt mot mina hundar, gör jag bäst i att ge mig av. Blir jag för triggad tar känslorna och impulserna över.
Jag klämde mig förbi käringarna och hörde att tanten återigen sa att Kiba inte är normal.
"Nej, det kanske han inte är" kontrade Sofia, "men det är nog inte du heller."
Efter det hörde jag ingenting mer, jag hade kommit så långt bort, förrän jag hörde Sofia ropa: "Ha en bra dag!"
Såklart undrade jag vad tanten sagt som fått Sofia så vänligt inställd.
"När jag sagt att hon nog inte är normal svarade hon 'ja, jag såg på dig att du är en trilsk människa.'"

På riktigt. En människa säger att vår ena hund inte är normal. Vad förväntar hon sig för svar på det? Det är tur att jag inte hörde henne kalla Sofia trilsk, för om jag hört det hade jag flippat. Är det okej för käringjävlar att vara otrevliga men inte för nån annan att va otrevlig tillbaka?

Hade det här inträffat för några år sen hade det slutat med mig i badrummet, karvandes, och flera veckor av analys och ångest för det som hänt.

Jag har träffat den där tanten en annan gång. Även då bemötte hon mig med att kalla Kiba och Kami för "de där skällande hundarna," som om de är de enda hundarna häromkring som skäller. Sen hade hon stått och raljerat om att hennes papillon minsann aldrig skäller.
Jamen grattis till dig. Vad vill du att jag svarar?

Vissa människor är så oerhört... idiotiska. Dumma i huvudet. Dömande. Utan kunskap. Om käringarna bara gjort vad de blivit tillsagda hade det inte blivit massa morr från Kiba och skall från Kami.

Jävla idioter.