Jag har ångest. Denna vidriga känsla som når bortom allt förstånd, som får det att kännas som att allt är på väg åt helvete. En känsla långt bortom obehag och oro, som gör det nästan omöjligt att existera.
Jag har ju färdigheter att ta hand om ångesten, det vet jag av erfarenhet, men det var så länge sen ångesten senast hälsade på att jag finner mig själv halvt lamslagen.
Andas.
Jag måste andas.
Antagligen har den dykt upp pga omställningen Örebro - Lysekil - Örebro. Jag har svårt att hantera omställningar. Och när jag sitter i soffan med Sofia och tittar på House känns allting så overkligt. Som att livet jag hade för bara några dagar sen är försvunnet, att det aldrig kommer tillbaka.
Jag har stoppat i min värktabletter så jag skall kunna ta ett bad sen. Bad och läsning lär kunna få ångesten att minska i styrka. Det kanske till och med kan få ångesten att slå om till enbart obehag/oro.
Oh please god
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar