11 december 2012
"Tycker det är dags med en ny dagbok, nu när jag slutat med DBT. En ny dagbok för mitt nya liv. En dagbok med mindre ångest, mindre sorg. Jag slutade DBT för fyra dagar sen, den sjunde december, på min och Sofias fyraårsdag. Än så länge har jag inte lyckats förstå att jag verkligen är klar. 44 månader i terapin och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag är väl det? Redo? Eller har jag lyckats lura både mig själv och min omgivning?"
14 december 2012
"En vecka kvar, sen är det sagt att jorden ska gå under. Inatt innan jag somnade läste jag om olika teorier kring jordens undergång på Aftonbladet. Dumt gjort, men jag kunde inte låta bli. Var inne och läste nyheter och fick syn på den feta rubriken. När jag läst klart bad jag till Hecate, bad henne om att idag få ett tecken på att jorden inte ska gå under. Min logiska sida tror inte alls att jorden kommer gå under, men den känslomässiga sidan är rädd. På god väg att bli livrädd. Det är här wisemind kommer in, en mix av förnuftet och känslan."
15 december 2012
"Det är svårt att sätta ord på det jag känner. Med tårarna redo att börja spruta stängde jag in mig i sovrummet, lyssnandes på Mansons Holy Wood-skiva, och städade.
[text jag ej kommer dela med mig av]
De självdestruktiva impulserna ligger på lur. Vågar jag verkligen ha vänner? Är det värt det? Risken att bli så grymt sårad. Och X och X som inte tycks bry sig ett dugg. Jag misstänker att de inte ens lagt märke till situationen. Min känslomässiga sårbarhet gör det farligt för mig att släppa in människor i mitt liv. Jag känner mig rädd, ensam, övergiven, arg."
28 januari 2013
"Igår åkte jag med mamma och mormor hem till Kenny och Natta. Farmor och farfar kom dit och som vanligt kände jag mig alienerad från min egen släkt. X tycks aldrig riktigt lyssna på mig när andra är med. Hen svarar kort på vad jag har att säga, mina små försök att vara delaktig.
Är mina försök att vara social för banala? Eller är det helt enkelt inte intressant vad jag har att säga?
Det känns som att magen knyter ihop sig när jag skriver det här. Sanningen, vardagen, gör ofta så väldigt ont."
2 mars 2013
"Jag klarar inte av lördagar. Jag vaknade med krypningar under huden och nu, drygt tre timmar senare, är de fortfarande kvar. Springer omkring, gräver och klöser i mitt innandöme.
Det är så mycket nu och det blir knappast bättre av att jag är smått sjuk. Tredje gången det här året.
Behöver få ned mina tankar och känslor på pränt, men det är jobbigt, kräver energi som jag knappt har. Efter mötet på FK i måndags är jag ur balans gånger hundra. Två och en halv dag låg jag däckad i soffan efter mötet. Nästan ingenting har skrivits på boken sen dess. Inget som ökat min kompetens. Och jag stinker svett och har kliande hårbotten. Vidrigt. Lika vidrigt yttre som inre. Lusten att kämpa lyser med sin frånvaro. Varför kämpa när allting i livet bara går i cirklar? När framtidsdrömmarna om och om igen går i kras. Inspirationen ligger på en stabil nolla. Orkar ingenting. Nada. Och klag, klag, klag.
Senare:
För samhället är jag ingenting annat än en börda. Det finns ingenting jag bidrar med. Jag tvingas förlita mig till myndigheter och fina människor i min omgivning. Det är egentligen inte konstigt att FK inte tycks vilja anstränga sig för att hjälpa mig - chansen att jag kommer bli en samhällsmedborgare i dess rätta bemärkelse är minimal.
För dem är jag ingenting annat än statistik. Statistiken över de som inte kan. De som inte bidrar. Om jag drog skulle det antagligen bara vara en lättnad för dem - en person mindre att punga ut pengar på. [text jag ej kommer dela med mig av] De har skapat en son, en ny framtida medborgare som antagligen kommer infalla i ledet av goda samhällsmedborgare. Jag är en böld som lever på bidrag och antagligen aldrig kommer bli nånting annat än statistik."
12 mars 2013
"För andra gången på en vecka hände samma sak. Skulle få följa med och träffa Vincent och både gångerna blev det inställt. Och båda gångerna fick mina föräldrar träffa honom ändå.
17 mars 2013
"Från när jag vaknade vid åtta har min kropp och min själ betett sig som att jag kommer att flippa ur, få en panikattack, när som helst.
Sårbarheter:
- Blev biten ganska illa av Kami i torsdags. Han och Kiba började bråka vid maten och min hand kom i vägen när jag försökte sära på dem.
- Mormor fick en storke igår. Hon är okej, men oron är starkt påtaglig.
- [text jag ej kommer dela med mig av]
- [text jag ej kommer dela med mig av]
Minsta ljud är på väg att flippa ur mig. Det känns som att jag är på väg att explodera och jag vill skrika på hjälp, skrika efter lugn och ro."
9 maj 2013
"Träffade familjen igår. Är vi ens en familj längre? De har bildat egna, nya små familjer. Familjen jag pratar om hör till en annan tid. Hemma hos K och N. Farmor och farfar kom också. De andra pratade om att åka till Rhodos tillsammans nästa höst. Ingen tanke på utanförskapet som bildades för mig och Sofia.
Sen sa mamma eller pappa till K och N att de får komma till husvagnen idag. Det blir fika och bla bla bla. Efter en stund drog jag, för att hinna röka innan vi drog hem, och jag fick en snabb liten inbjudan om att S och jag också får komma, "men ni orkar väl inte gå hela den vägen."
Och i bilresan hem, en intryckt tagg för den nya datorn. En elak tagg. Och hen, som inte har en tanke på det idag, medan jag tänker och tänker och grubblar.
Det ständiga utanförskapet. Som jag aldrig blir fri.
Och idag - sorgtyngd och trött. Utan kämpaglöd och minsta tillstymmelse till glädje."
10 maj 2013
"Idag. Jag ska försöka njuta av vädret. Försöka våga sätta upp parasollet och försöka kunna läsa i nån bok.
Jag ska försöka vara en bra flickvän och vän ikväll när S och jag ska bjuda B och Johan på middag.
Jag ska försöka städa undan i vardagsrummet så det inte ser ut som ett bombnedslag här.
Och försöka acceptera verkligheten så som den är.
Senare:
Jag har badat. Luktar inte vider längre. Stressar. Känner mig stressad.
Jag finns inte längre."
17 maj 2013
"Klockan är strax efter nio på kvällen. Igår hade jag självmordsplaner. Försökte lista ut ett sätt att ta död på mig själv. Idag har jag skrattat så revbenen värkt.
[text som behandlar vad jag gjorde på dagen, och samma sak finns redan här att läsa, så det skippar jag]
Att det kan svänga så extremt är nästan fascinerande på nåt sätt. Igår kväll var jag helt slut av all ångest och alla tårar. Ikväll är jag slut efter en dag i solen och timmar av ren glädje."
Och på nåt sätt har jag lyckats ta mig upp igen, sen dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar