Relationer där jag kan vara mig själv fullt ut - det är vad som ger mig en andningspaus

Bild Sofia tog på kvällspromenaden igår

Jag mår bra. Lugn och glad och nöjd. Det är lyx, ingenting annat än lyx. Regnet öser ned och inte ens det kan få ned mitt humör. Tvärtom; det känns fantastiskt. Jag älskar att gå ut med hundarna i regnet. De flesta människor håller sig inomhus och ju mindre människor runtom mig, desto lugnare är ju jag. Och Kami, han blir så sinnessjukt söt när han är blöt och han blir också hälften så stor när den tunga pälsen som vanligtvis står åt alla håll lägger sig ned längs sidorna. Och det lilla ansiktet, den korta pälsen högst upp på huvudet. Det är bedårande!

Att jag varit social ligger antagligen till stor del bakom mitt mående. Jag vet ju hur viktigt det är för mig att vara social, men om jag i den sociala situationen känner att jag måste dölja mig själv, vem jag är, förminska mig själv och dölja mina känslor, då mår jag ju bara sämre.
Igår kom Bennie hit vid tolv och vi satt lata på balkongen och gjorde mest ingenting tills vi gick och mötte Sofia med hundarna. Strax efter att Bennie dragit kom Johan hit och han var lika underhållande som vanligt.

Det är så skönt att kunna släppa på pressen och tillåta mig själv att vara jag fullt ut. Inte ett enda negativt ord, inte ett enda ögonkast, ingen kroppshållning - allt det där som kan trycka ned mig till botten. Det är värt mer än jag kan beskriva.