I lördags blev jag aldrig riktigt pigg. Att göra saker jag inte är van att göra dränerar mig på energi. Jag försökte läsa och satt ett tag på balkongen och läste i senaste Amelia. Egentligen ville jag läsa i nån bok, men koncentrationen fanns inte där.
Min bror kom hit en stund och hämtade cykalkärran jag köpte för sjutusen år sen och när han dragit igen tog jag, S och B med oss hundarna och satte oss vid bäcken och åt glass.
Jag älskar att sitta där, titta på vattnet och fåglarna och njuta av ron. Varje vår bestämmer jag mig för att börja sätta mig där ute och läsa, men klarar det aldrig. Jag har bestämt samma sak i år och kanske ska jag ha just det som min uppgift just nu. Jag behöver det. Komma ut, komma bort. Slippa hundarna en stund. Läsa. Exponera mig för människor.
Jag blev inte direkt förvånad när Kiba plötsligt gick ned i bäcken. Det finns nog inget han älskar så mycket som att bada utomhus och såklart lät vi honom stanna där i en stund. Jaga pinnar och ha kul.
Kami höll sig som vanligt på land medan Kiba var motstridig när vi skulle bege oss hemåt. Ännu mer motstridig var han när jag tvingade ned honom i badkaret. Han hann hoppa ur och stänka skitigt vatten på badrumsgolvet, men när jag fått ned honom igen stannade han där så snällt och lät mig tvätta honom. Det var på tiden.
Efteråt var jag helt slut. Kvällen spenderade jag med att se på
Geordie shore med Bennie (ni behöver väl inte mobba mig för det?) och jag somnade i soffan mitt i ett avsnitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar