Det blir så lätt en ond cirkel

Jag har mått väldigt konstigt de senaste veckorna. Det känns som att allting dränerar mig på energi. Hela tiden utsätter jag mig själv för exponering, vilket såklart är bra. Det är vad jag behöver göra för att komma framåt. Samtidigt är det så tungt. För varje framsteg försvinner en oerhörd mängd energi och på samma gång finner jag mig själv förvirrad. Vem är jag egentligen. Denna ständiga fråga som tycks dyka upp i mitt huvud om och om igen. Jag tenderar att generalisera grymt mycket och jag vill hela tiden placera in mig själv i fack. Jag hatar fack, både att placera in mig själv och andra i dem och att själv bli inplacerad av andra. Det inskränker på friheten. MEN det gör också allting så mycket lättare. Det ger riktlinjer om hur jag bör bete mig. Hur jag bör se ut. Gång på gång glömmer jag bort att jag själv är mitt eget facit.

Jag kan validera mig själv utan problem. Mina tonår gick mest ut på att få höra hur fel jag hade och hur fel jag var. Hela tiden ville jag passa in, men det tycktes vara en omöjlighet. Just därför ville jag hitta det ultimata facket att passa in i, eller snarare anpassa mig till, och det där sitter fortfarande kvar.

Det tycks vara en omöjlighet för mig att hantera när människor reagerar på det jag säger med minsta lilla uns av oförstånde. Minsta lilla invalidering kastar mig bakåt i tiden och jag hamnar i gamla beteenden. På grund av det är det svårt för mig att umgås med folk som inte gått Familjeband eller DBT - eftersom de oftare tenderar att invalidera mig än vad de som har den utbildningen gör. Hela tiden är jag på helspänn. Läser in kroppsspråk och ansiktsuttryck och tonlägen och det krävs inte mycket för att få mig ur balans. Jag behöver påminna mig om att validera andra, men också validera mig själv, för annars är risken att jag faller nedåt.

Och nere är precis vad jag är just nu. Jag grubblar och fastnar i bitterhet. Säger till mig själv att ingen (där har ni ett typexempel på mitt generaliserande) egentligen tycker om mig och att det bästa vore om jag isolerade mig själv. Känslorna hotar att ta över och att använda min inre visshet är långt borta.

Dessutom är min kropp mer eller mindre ur funktion. Jag är ständigt utmattad, känner mig sjuk var och varannan dag och det ökar på mina sårbarheter ännu mer.