Jag vill fortfarande inte fylla år. Känner mig motstridig mot hela grejen att fokus skall ligga på mig och att jag skall vara så glad och tacksam för ännu ett år.
Tidigare har jag älskat att fylla. Jag har älskat min födelsedag med samma styrka som en sjuåring som inte lyckas somna kvällen innan den stora dagen. Nu känns det bara jobbigt. Meningslöst. Vad finns det för anledning att fira att ännu ett år gått?
Jag trodde aldrig jag skulle överleva min 21a födelsedag. Det gjorde jag dock - och självfallet är jag glad för det - men jag har ärligt talat ingen ork till att fylla. Fira. Kanske borde det inte spela så stor roll, men i min känslofyllda värld är det precis vad det gör just nu. Bara jag tänker på att den 18e närmar sig börjar det krypa i kroppen. Alla dessa förväntningar på hur det borde vara. Ge mig en bok och en banantårta och sedan är jag nöjd. Det räcker så. Jag vill inte ha något spektakel som kräver energi av mig som jag inte har.
Vill du ditcha att vi kommer över då, vännen? <3
SvaraRadera