Ibland, av anledningar jag inte kan finna, tar sorgen över när det känns som att jag borde vara glad. De två senaste dagarna har varit mer intensiva än vanligt. Framförallt igår då jag inte hann mer än vakna förrän tårarna började rinna. Jag gick upp ur sängen bara en stund innan jag skulle ut med hundarna och av en oförklarlig anledning var jag otröstlig. Vankade fram och tillbaka mellan köket, vardagsrummet och sovrummet. Stannade upp och såg på mig själv i spegeln och det enda som syntes i mina ögon var smärta och sorg. Det tog tid bara att få på mig kläder och när BHn utklängdes obehaglig mot huden började jag gråta ännu mer. Allt satt fel så det skavde.
Torkade tårarna och försökte lugna ned mig så jag kunde gå ut med hundarna, men det tycktes omöjligt.
Tog på mig skorna och hamnade sedan i en gråtande hög på hallgolvet.
Lyckades ta mig upp och lade bajspåsar i fickan, men förvandlades snabbt till den där gråtande högen på golvet igen. Det gick inte att få stopp.
Och jag försöker finna ut vad det beror på. Vad det är som gör mig så ledsen, men hittar inget svar i dimman som skall föreställa min hjärna. Allting är en enda stor kaotisk sörja i mitt inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar