2012-10-10

Jag måste våga kämpa för att nå mina mål. hur skrämmande det än är

I DBTn försöker jag tänka ut mål för framtiden. Hittills har jag kommit fram till två mål:


  • bli mamma
  • ha ett jobb jag trivs med och som känns meningsfullt
Det känns som att det borde vara lättare att komma på fler mål. Borde borde borde. Och det finns säkert där om jag verkligen söker, men än så länge har det varit svårt att komma på någonting. 

Det finns en sak jag velat sedan jag var sisådär sju, åtta år. När jag tänker på det känns det som ett omöjligt mål att nå och om jag talar med andra om det brukar jag inte ta mig själv på allvar. Visst, jag har starkare självkänsla och självförtroende än någonsin tidigare, men det känns fortfarande som ett mål för svårt för mig att nå. 
Det lär ju inte komma som en chock för någon att jag vill bli författare. Jag vill skriva böcker och skapa reaktioner och tankar hos andra människor. Böcker som får människor att tänka efter. Böcker som Joyce Carol Oates och Jodi Picoult. Och jag vill ha ett språk som är lika bra som Paul Austers eller Doris Lessings. Det är sannerligen att sikta högt. 

Om jag verkligen vill det här, verkligen vill skriva böcker, behöver jag börja kämpa mer för att nå dit. Inte strunta i att skriva för att människor i min omgivning vill göra någonting annat. Har jag bestämt mig för att exempelvis skriva 1000 ord en viss dag så skall jag heller inte göra någonting annat förrän jag nått det målet för jag vet ju med mig att ju mer jag skjuter upp någonting, desto mindre är chansen att jag faktiskt gör det. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar