Jag tillät mig själv att vara ledsen igår. Tvingade mig att öppna mig för Sofia, nånting jag behöver bli bättre på, ännu mer nu när jag inte längre träffar terapeut K, började gråta och blev tröstad. Jag älskar hur hon validerar mig. Rör vid mig och visar att von bryr sig. Bennie fick läsa min dagbok för att förstå vad jag känner. Var helt slut efter att ha talat med Sofia och orkade inte förklara en gång till. De är så bra de där två. De och mina föräldrar är de enda jag litar på fullt ut. De enda jag kan vara ärlig mot utan att vara rädd för reaktionerna. De ger mig andrum. En chans att vara mig själv. Och vi åt god mat med massa sallad och såg på SOA.
Helgens höjdpunkt var dock idag, när jag satt med min lilla Vincent i min famn och fick honom att le. Den där lilla människan. Hur kan han göra mig så lycklig? Hur kan ha ge mig så mycket energi, och hopp för framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar