Och så faller jag. Från ingenstans. Vaknade vid nio, fixade kaffe och gav hundarna tuggpinnar. Slog på teven och kollade nyheter och virkade. Sofia vaknade. Bennie vaknade. Sofia drog till bussen, ringde och berättade att vi ska till Ikea när hon slutat jobba, vi tre och hennes föräldrar. Kollade på teve. Drack kaffe.
Och nu. Jag vet inte vad som hände. Jag har svårt att andas och det känns som jag har nära till tårar. Rädsla och uppgivenhet, men jag förstår inte varför. Förstår inte vad det kommer ifrån. Plötsligt känner jag mig så stressad och pressad och vill helst bara lägga mig och sova igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar