Hur berättar en för nån hur illa det verkligen är?
Jag skulle behöva det. Ösa ur mig allt det där som tynger mig, men jag kan inte. Det går inte. Jag kan inte ta den tiden och energin från en annan människa. Jag vill inte störa, inte dra ned.
Det kommer tillfällen då allting bara brister. Idag hände det igen. Stod och rökte när tårarna började rulla. Och de fortsatte i några timmar. Jag hamnade på balkonggolvet. Kunde inte stå upp och röka, inte med alla människor som finns där utanför och kan se mig. Hamnade i soffan, hysteriskt gråtande med fyra oroliga hundögon stirrandes på mig. Ned från soffan, på golvet, inklämd mellan soffan och bordet. Ståendes framför spegeln, föraktfullt stirrande på mig själv. Ut på balkongen igen, sitta på golvet och röka. Krypa in mot soffan igen.
Jag är lugn nu. Precis hemkommen från en promenad med hundarna. En runda som vanligtvis inte tar mer än en kvart tog idag den dubbla tiden. Dissocierade och ryckte till när det från ingenstans dök upp människor. Avslagen.
Det är så lätt att tappa all vilja att kämpa, men det kan också vara så att jag kämpar så mycket så jag kör slut på mig själv. Jag är i desperat behov av lugn och ro. Timmar på en balkong med bara en bok som sällskap. Kan inte läsa när det bara är jag och hundarna här. Hela tiden på helspänn. Tänk om det ringer på dörren?! Bara att skriva ned meningen får mig ur balans. Och medan jag skriver det här kämpar jag emot dissociationen. Försvinner till och från. Kämpar emot tårar.
Hur berättar en för nån hur illa det verkligen är?
Vänd dig till Guden och Gudinnan. Det är vid sådana här tillfällen vi som mest behöver dem (visst var du också wiccan, eller tar jag fel?). Och då kan man ösa ur sig med trygghet... försöker själv komma ihåg det när jag har panikångest, men jag vet, det är inte så lätt.
SvaraRaderaHoppas att du snart mår bättre! Och om du vill ösa ur dig i skrift, så kan du alltid maila mig. Inte för att jag har så mkt att säga, men ändå. Har ju läst dig i åratal nu!
Stora varma kramar! <3
Ja, jag är Wiccan jag med :) Och du har absolut rätt, jag borde vända mig till dem. Oftast glömmer jag bort dem, men ibland brukar jag främst be Hecate om hjälp och det brukar alltid göra skillnad :)
RaderaTack för att du finns där! <3
Hecate är också min absoluta favorit. Hon känns i hela kroppen och med hennes vishet, om man vet hur man tar del av den, så kan man lösa mycket. Sedan har vi Gaia som är min moder, hon som vaggar mig i sin famn, hon som står för allt vad trygghet innebär. Nån jungfrufavorit har jag dock inte (än iaf)...
SvaraRaderaMen du. Vi måste båda lära oss att ta nytta av vår religion som faktiskt kan skänka oss så mycket, som faktiskt är vårt största stöd i universum. Vi är själva en del av alltet, alla är vi gudomliga. Det vi söker finns inom oss, men vi måste utnyttja det och vända oss inåt för svar. Våra gudar och gudinnor (eller du är endast gudinnedyrkande?) leder oss om vi lyssnar. Men det är svårt när livet suger fetmakuk, det är svårt att plocka fram tron vi bär på, eller så är det (hemska tanke!) så att vi bara tror att vi tror?
Nej, hela mitt hjärta tror i alla fall, men hjärtat stannar typ vid panikångest. Ändå har jag ett helt tempel på vår inglasade balkong som jag bara kan gå ut på. Kanske är man lite tjurskallig med, haha. Man behöver (och får lov) att vara lite negativ!
Nu har jag skrivit för mkt igen, och kanske lite rörigt, säg till om jag behöver förklara mig tydligare, det är så svårt att sätta ord på det här.
I alla fall. Vi har ju en speciell, men dåligt uppdaterad, blogg om Wicca -min sambo är också troende (lycka!). Och det skulle vara skitkul att utbyta tankar, erfarenheter, lärdomar, tips osv till varandra - vad sägs om lite mailkontakt?
KRAAAAM! <3
Mejlkontakt låter fantastiskt! Det är ju precis vad jag behöver, att få dela mina tankar med nån som tror på samma som jag :D Min mejladress är mana.tunmats@gmail.com
Radera